Så in i Norden andra världskrig…
Posted on May 17, 2012
Filed Under Snabbrecension | 1 Comment
Svenskproducerad krigsfilm är ju verkligen inget man ser varje dag och den så omskrivna Gränsen är faktiskt först i sitt slag. Ett faktum som fick mig att fundera lite kring det här med krigsfilm producerad i Norden. Och efter en snabb genomgång insåg jag ganska kvickt att, bortsett från våra finska grannar i öst - med filmer som Okänd Soldat (1955), Vinterkriget (1989), Bakhåll (1999) och Framom främsta linjen (2004), våra nordiska grannländer varit minst lika dåliga på att återberätta och ge oss sin syn på inblandningen i de båda världskrigen. Och anledningen till att det sett ut såhär säger väl kanske lite sig själv - Finland är ju faktiskt det land i Norden som varit mest aktivt/utsatt och det land som helt klart stått för störst uppoffringar. Sverige har som neutral krigsåskådare inte mycket att komma med, men när det kommer till de båda ockuperade grannarna Norge och Danmark så finns det betydligt mer att önska.
Men så där för ett par år sedan ploppade åtminstone de båda motståndsrörelsefilmerna Max Manus och Flamman och Citronen upp, vilket alltså följdes upp med den svenskproducerade Gränsen där förra året. Jag slängde dessutom in Vinterkriget och fick mig ett filmiskt helnordiskt andra världskrig och några snabba reflektioner följer;
Vinterkriget (1989)
Andra världskriget ligger i startgropen, Sovjetunionen invaderar Finland - men stöter på patrull. Ryssen kommer! Ryssen kommer! - är ledorden i det här storslagna och välproducerade krigseposet. Ett epos som faktiskt står sig förhållandevis bra i jämförelse med betydligt mer budgetspäckade projekt och krigsfilm signerade länder i genres framkant. För Vinterkriget känns med sina autentiska stridsscener och påkostade effekter som en av de tunga korten, inte bara om man ser till nordisk filmhistoria, utan också krigsfilmen som sådan. För här lyckas man utöver själva stridandet också engagera genom karaktärer och dess känslor. För skräcken, terrorn och paniken som en soldat ställs inför under brinnande krig - är svår att ta miste på och skildras på ett mästerligt sätt. Sen är det fascinerade att se den uppoffring som faktiskt ägde rum och att ett förhållandevis litet land som Finland kunde stå emot en ockupation och behålla sin självständighet. Betyg 4/5
Flamman och Citronen (2008)
Danmark står under ockupationsmaktens styre, motståndsrörelsen växer sig dock starkare och starkare för varje dag. I synnerhet motståndsgruppen med namnet Holger Danske-gruppen, där de två medlemmarna, som går under täcknamnen Flamman och Citronen, spelar en central roll. Danmarks genom tiderna dyraste film det här (45 miljoner danska kronor), en stor del av dessa miljoner kan man nog tillskriva Mads Mikkelsens bankkonto, med all rätt ska kanske tilläggas. För Mikkelsen är utan tvekan filmens höjdpunkt och en excellent skådespelare när han får briljera på sitt modersmål (inte alls lika imponerade är jag av honom när han huserar med sin dangelska). Men att Mikkelsens skådespel utmärker sig så pass mycket är egentligen inget särskilt positivt. För trots en på förhand riktigt intressant motståndshistoria är Flamman och Citronen i slutändan en ganska trött och slätstruken film. Det blixtrar till vid enstaka tillfällen, men transportsträckorna där emellan är på tok för långa och det känns faktiskt som att mer eller mindre halva filmen kunde lämnats vid klippbordet. Men ja, ändå sevärt. Inte minst då tack vare Mikkelsen. Betyg 3-/5
Max Manus (2008)
Om Flamman och Citronen var händelsefattig och långsam så tycker jag att Max Manus är klart bättre. Här ställs fokus på en ensam frihetskämpe vid namn Max Manus, vi får följa denna sabotör och hans kamp både med sig själv och ockupationsmakten. I rollen som Manus ser vi Norges svar på Mikkelsen - Aksel Hennie (som jag imponerades stort av i nyligen sedda Huvudjägarna). Och jag gillar verkligen Hennie även här, med sitt valpiga utseende når han kanske inte upp till Mikkelsen-patos, men en ytterst kompetent skådespelare är han trots allt och han styr den här skutan med bravur. Historien tar oss från punkt A till punkt på B utan att kännas sövande, lyckas hela tiden hålla intresset uppe och i jämförelse med andra länders motståndsrörelser fick man ju faktiskt ett och annat uträttat..ingen nämnd ingen glömd. Betyg: 3+/5
Gränsen (2011)
Norge är naziockuperat, vid vägspärr 83 i norra Värmland patrullerar ett svenskt förband. Nyfikenheten av vad som egentligen försiggår där bortom gränsen växer sig allt starkare, några informationskanaler utöver komradion var det ju inte tal om. Nyfikenheten gör att ett gäng svenska soldater hamnar på fel sida gränsen, ett “snesteg” som får konsekvenser. Den här svenskproducerade krigsfilmen har det snackats friskt om här i bloggsfären det senaste året. Inte minst då Mr Burman gick i bräschen för filmen och utsåg den bl.a. till 2011 års bästa film. Även om jag kanske inte riktigt håller den lika högt så kan jag nog med i alla fall ett ben ställa mig i hyllningskören. För Gränsen levererar på många olika plan, grundhistorien är lika spännande som den är simpel (tänk er en svensk blandning av Behind Enemy Lines och Saving Private Ryan), skådespeleriet förvånansvärt oteatraliskt och upplösningen actionspäckad. Så ja, vi får ju hoppas att skaparna i alla fall lyckats övertyga SFI om lite ekonomisk uppbackning till den planerade uppföljaren. För en sådan ser jag gärna. Betyg 3+/5
Drive - Future Shop Exclusive Blu-ray
Posted on May 5, 2012
Filed Under Bluray, DVD, Filmsamling, I brevlådan, Nicolas Winding Refn | 11 Comments
Den kanadensiska butikskedjan Future Shop är ganska bra på att plocka in tjusiga utgåvor i begränsade upplagor. Kruxet är att om man inte bor i Kanada så får man tydligen inte handla i deras webbutik, så inte helt lätt för oss icke-kanadicker att ta del av dessa finfina utgåvor. Vi får helt enkelt förlita oss på andrahandsmarknaden, som i mångt om mycket kan vara överjävlig på alla tänkbara sätt. Men skam den som ger sig…
När jag för första gången vilade ett öga på Alliance eminenta utgåva av förra årets i särklass bästa film Drive så startade jakten. En utgåva alltså endast tillgänglig hos Future Shop och som sålde slut oerhört snabbt. E-bay-priserna har sedan dess varit i det närmaste löjliga och jag har inte riktigt kunnat motivera ett köp. Men sen från ingenstans dök slutligen filmen upp på Tradera och det sa bara klick. Och igår trillade den ner på hallgolvet, världens snyggaste slipcase-utgåva återfinns nu i min samling och jag är sjukt nöjd!
För det som gör den här utgåvan så speciell är naturligtvis det überläckra blodstänkta guld-papphöljet, med ett fantastiskt utbucklande tryck som inte gör utgåvan riktigt rättvis på bild, den måste helt enkelt hållas i hand. Utöver detta kommer också utgåvan med en mindre “booklet”, på lite drygt 30 sidor med information och trivia kring filmen och dess tillkomst. Lite kul också att omslaget är vändningsbart, en sida på engelska och den andra givetvis på franska (fransk titel Sang-Froid).
Utgåvan består av två diskar, en med filmen på blu-ray och en med filmen på dvd, båda är region A-låsta (när ska de föresten sluta med den här löjliga regionskodningen?). Extramaterialet är även det hyggligt; Drive Without a Drive: Interview with Nicolas Winding Refn Documentary, Featurettes - I Drive, - Under the Hood, - Driver and Irene, - Cut to the Chase.
There Are No Clean Getaways
The Avengers (2012)
Posted on May 4, 2012
Filed Under Betyg 3, Recensioner | 5 Comments
Efter två veckor som trädgårdsarbetare är jag numera både solbränd och halvt utbränd. Men det är inte bara min otränade kropp som fått lida, mitt filmtittande har också det varit mer eller mindre obefintligt - vilket återspeglar sig ganska bra här på bloggen. Tanken var ju faktiskt att jag skulle lägga i en något högre växel här i maj och posta inlägg något med frekvent än tidigare. Men ja, det gick sådär med det. Hur som haver. Igår lyckades jag åtminstone släpa mig till en biograf för första gången på jag vet inte ur länge. Jag tänkte att The Avengers skulle passa bra, för inte skulle det väl kunna vara möjligt att slockna framför den här upphausade superhjätefilmen? För om jag någon gång befunnit mig i riskzonen att faktiskt somna ifrån en film på bio så skulle det varit nu. Men se på fan, Joss Whedon bjuder på ett sällan skådat actionspektakel, garanterat dåsfri och en upphausning som för en gångs skull står sig ganska bra.
Men med handen på hjärtat så får jag lite motvilligt erkänna att jag bara sett lite drygt hälften av de tidigare superhjältefilmer som kretsar kring eller på ett eller annat sätt vidrör The Avengers och att jag är i grund och botten ganska ointresserad av genren som sådan. Inte min typ av film helt enkelt. Men trots detta så blir jag ordentligt underhållen av The Avengers, från mer eller mindre början till slut. En perfekt popcornrulle och ett spektakel som inte kräver alltför mycket tankeverksamhet. Sen fick jag dessutom ett sug efter mer, så inte omöjligt att jag följer upp filmen med att se både Thor och Captain America. Ett gott betyg bara det.
Den stora skillnaden i jämförelse med de superhjältefilmer jag sett sedan tidigare är att humorn här spelar en huvudroll och får ordentligt med utrymme, vilket gör det hela så mycket ehhh - roligare. Joss Whedon och Zak Penn har tillsammans skrivit manus och det känns verkligen som att de har haft kul där de suttit och skissat fram den här historien. Kanske inget mästerligt manus egentligen, en ganska ordinär historia om man ser till sammanhanget, men humorn huvudkaraktärerna i mellan är smått briljant (Hulk såklart grädden på moset i det avseendet). Dessutom har de lyckats med förmågan att inte få oss utan superhjälte-examen att känns oss som totala idioter, historien kräver egentligen inte några som helst förkunskaper i ämnet, vilket känns både befriande och lite oväntat måste jag säga.
Jag har också läst att många haft “invändningar” på 3D:n och jag kan bara hålla med. Helt onödig 3D som mest förstörde, framför allt i vissa scener som kändes märkligt suddiga och konstiga. Så nej, 3D blir jag bara mer och mer skeptiskt till. Men utöver överflödig 3D och en något utdragen avslutning har jag egentligen inte så mycket negativt att säga om The Avengers, skön underhållning som passade min trötta kropp förvånansvärt bra. Det blir tre starka superhjältar av fem möjliga.
Dags att testa stream…
Posted on April 29, 2012
Filed Under Nyheter, Voddler, Övrigt | 7 Comments
Det var ett par månader sedan nu som jag fick en förfrågan om att gå med i Voddlers bloggpanel, är ju i grund och botten skeptisk till det här med att streama film, men efter ett par månaders nooooga övervägande tänkte jag nu åtminstone testa. Så från och med idag är jag en stolt medlem av bloggpanelen. En panel där vår lilla filmbloggar-sfär fått ganska mycket utrymme och där vi bl.a. hittar Filmtich, Jojjenito, Addepladde och Fiffi. Så jag är i minst sagt gott sällskap.
“At Voddler we love to talk about movies film – and we love everyone else who talks about movies.”
Bloggpanelandet innebär egentligen inte några större förändringar, mer än att jag kommer att ha möjligheten att se och recensera mer film än tidigare. En så kallat win-win-situation. Men nog om detta för nu, dags att fördjupa sig en smula i Voddler-katalogen och köra ett litet pilottest. Spännande tider!
Blu-ray Outlet…
Posted on April 22, 2012
Filed Under Bluray, Filmbutik, Filmsamling | 13 Comments
Knallade förbi Hemmakväll under gårdagen och förvånades lite över deras erbjudande när det gäller gamla uthyrningsexemplar. 39 spänn styck för filmer på Blu-ray tyckte jag var ett överraskande bra pris faktiskt. Framför allt med tanke på att det de facto är dyrare att hyra filmerna i fråga (för visst är det tre filmer för 120:- fortfarande?). Så väl värt att spana in om man som jag försöker leva lite billigare men ändå vill hålla filmsamlandet vid någorlunda liv.
För det fina i kråksången är att det går att hitta exemplar utan någon form av tecken på att det har varit ett gammalt hyrfilmsexemplar. Varken Enter the Void eller Gränsen innehar någon form av text på omslaget gällande att det skulle vara ett hyrex, så det är alltså samma utgåva som du köper i butik för ungefär 3-4 gånger så mycket pengar. Bara att de är begagnade - vilket inte rör mig det minsta.
Fanns dessutom en hel del bra titlar att välja mellan, men höjer samtidigt ett varningens finger! Det var nämligen långt ifrån alla omslag som var skonade från hyrfilms-texter, så var på din vakt. Hyrfilmsexen har nämligen ett ruskigt dåligt tredjehandsvärde. Men ja, kan vara värt en titt om ni har vägarna förbi en Hemmakväll-butik någon dag (här har ni för övrigt en lista över var ni hittar deras butiker).
The Mist (Directors Cut, 2007)
Posted on April 21, 2012
Filed Under Betyg 4, Frank Darabont, Recensioner, The Mist | 6 Comments
Jag var inte överdrivet förtjust i Frank Darabonts The Mist när jag satt framför den första gången där för några år sedan. Tyckte till och med den var så pass intetsägande att jag hoppade över att recensera den. Men när det sen gick upp för mig att Darabont hade en svartvit version av filmen på lager, så växte nyfikenheten fram. En svartvit version som Darabont funderat kring och föreställt sig redan i förarbetet till filmen. Han hade alltid sett Stephen Kings berättelse som en gammal klassisk svartvit monsterfilm.
Som jag förstår det vågade han dock aldrig ta upp saken med filmbolaget, filmen blev i färg och gick så också upp på biograferna. Huruvida färgen hade med filmens bristande framgångar att göra kan vi bara spekulera i (men med The Artist färsk i minnet - så är det svårt att låta bli att leka med tanken), filmen slog i alla fall inte lika stort som Darabonts tidigare King-filmatiseringar, The Green Mile och Shawshank Redemption (som väl förvisso även den floppade på bio har jag för mig? Men som sedan hyllats halvt fördärvad genom åren). Och Darabonts svartvita version fick vänta på sig fram till filmens dvd-release. Men bättre sent än aldrig.
Nu flera år senare så tog jag mig alltså äntligen tid att ge filmen en ny chans (mycket tack vare Jojjenitos recension som ploppade upp här under dagen). Den svartvita versionen åkte i spelaren, lamporna släcktes och surroundet maxades. Och dra åt helvete! The Mist är en HELT annan historia bortom färgpalettens belovade land och levererar en helt annan känsla både när det kommer till historien och hur den presenteras.
För vi har varit många som klankat ner på specialeffekterna när det kommer till den här filmen genom åren, och visst - det här är ju faktiskt igen storbudget film och effekterna är verkligen inte top nouch, men de är åtminstone här i den svartvita versionen inte så pass skrikiga att de stjäl fokus från historien. Utan känns här helt klart mer som ett naturligt element i en övrigt väldigt tät och spännande skräckhistoria. Och jag kunde faktiskt denna gång förlora mig helt i karaktärernas beteende, som någonstans känns som berättelsens hjärta och egentligen det mest väsentliga. Dimman och vad den drar med sig är ju i mångt och mycket sekundärt.
För att bunkra ihop ett gäng individer, utsätta dem för fara, luta sig tillbaka och se hur de löser situationen - återspeglar på många sätt den vardag vi alla går runt i och det går ju att dra klara paralleller åt både det religiösa och det parlamentariska hållet. Vilket gör att jag verkligen kan sätta mig in i karaktärernas agerande och i vissa fall brist på agerande. För i pressade situationer gör man ibland konstiga saker, den saken är säker. Detta gäller inte minst vår välhängda huvudkaraktär, David (Thomas Jane), familjefadern med de där klassiska ledaregenskaperna som i normala fall alltid lyckas reda ut saker och ting. Men nu är omständigheterna annorlunda, slutresultatet därefter och jag gillar varenda sekund av det.
Och när vi ändå är inne på slutresultat så kan man inte annat än att lyfta på hatten åt avslutningen. Darabont skrev tydligen om slutet i jämförelse med novellen (som jag inte läst, ska kanske tilläggas) och bjuder på något utöver det vanliga. Sista kvarten överlag lyfter filmen minst ett snäpp hos mig. Magi uppstår. Så ja, jag gillade verkligen den nedtonade versionen av The Mist, den har något att komma med i många olika avseenden och känslan är här en helt annan.
Några andra filmbloggare tycker till om The Mist: AddePladde, Fiffi, Movies-Noir och Jojjenito.
Jaws på Bluray: En sammanfattning…
Posted on April 18, 2012
Filed Under Bluray, Bluray-aktuellt, Hajen, Jaws, Kommande dvd/bluray | Leave a Comment
Vi har väntat och vi har väntat, men nu är det äntligen dags! Den nyrestaurerade versionen av Spielbergs mästerverk Jaws släpps lös på bluray i slutet av augusti. Årets stora bluray-släpp för min del och peppen är enorm! För Jaws är nog den där sista stora favoriten som hittills inte funnits tillgänglig i högupplöst format. Så den 22 augusti blir en högtidsstund av sällan skådat slag.
Det verkar som att vi i Sverige kommer att få ta del av fyra olika utgåvor, så ovanligt många att välja på, vilket givetvis är extra spännande. Dock har jag bara jämfört Discshop kontra CDON i dagsläget och noterbart är att CDON idag bara listar standardutgåvan och inte de tre begränsade utgåvorna som Discshop stoltserar med. Kanske har Discshop ensamrätt på dessa i Sverige(?). Jag tänkte hur som helst att vi skulle ta nörda ner oss lite i vad de olika utgåvorna innehåller, hur de ser ut och vilken som egentligen är trevligast.
En positiv grej är att extramaterialet är identiskt på samtliga av de fyra utgåvorna. Extramaterial som bjuder på en del nyheter om man ser tillbaka på den fenomenala 30-års jubileumsutgåva på dvd som kom där 2005. Bl.a. en film och restaureringsarbetet och en del nya intervjuer. Här har ni hela den matiga listan när det kommer till extramaterial på blurayn:
» The Shark is Still Working: The Impact & Legacy of JAWS - A feature-length documentary featuring never-before-seen footage and interviews with cast and crew including Steven Spielberg, Richard Dreyfuss and Roy Scheider » JAWS: The Restoration: An all-new, in-depth look at the intricate process of restoring the movie » From the Set: An insider’s look at life on the set of JAWS, featuring an interview with Steven Spielberg » Deleted Scenes and Outtakes » JAWS Archives: Take a peek inside the JAWS archives: including storyboards, production photos and marketing materials, as well as a special segment on the JAWS phenomenon » Original Theatrical Trailer.
När det kommer till de yttre har vi desto mer att gå igenom. Standardutgåvan, som listas och visas som en keepcase med extra papphölje på Discshop, medan CDON visar upp en vanligt blå keepcase. CDON brukar förvisso vara ganska dåliga på att lista hur förpackningen ter sig (därav mitt högst begränsade beställande därifrån), men gissningsvis är det samma utgåva. Noterbart är att denna utgåva specificeras som “2-disc”, den andra skivan är med all säkerhet den högst meningslösa digital copy-kopian som ingen egentligen bryr sig om.
Därmed lämnas CDON därhän och vi går vidare med de tre “limited editions” som Discshop visar upp. Först ut har vi “digibooken”, en specialutgåva som vi inte har sett på svensk mark mer än StudioCanals mer pappersvänliga varianter. Dessutom ser det ut som att det bli en “digibook” av Jaws i Universals 100th Anniversary Collectors-serie, en kollektion som är ganska upphaussad borta bland samlarna i amerikat men som vi inte sett glimten av här i Europa. Nu verkar det dock bli en svensktextad version av Jaws i serien, kul! Till skillnad från standardutgåvan är det är bara en skiva, dvs vi slipper digital copy-skivan. Utöver “digibooken” har vi dessutom “steelbook”-utgåvan, som ser otroligt läcker ut vid första anblick och även denna innehållandes endast en skiva.
Det bästa har vi sparat till sist, “Special Collector’s Limited Edition Gift Set” (bilden längst upp), haha - hur många fräcka ord kan man egentligen få in i produktbeskrivning. Lite komiskt faktiskt. Men men. Det är alltså här vi samlare ska snärjas och mjaa, jag kommer med all säkerhet att införskaffa den här boxen men måste ändå säga att jag nog hade hoppats på lite, lite mer. Åtminstone kunde bluray-utgåvan i boxen ersatts av antingen “digibooken” eller stålboken. Nu lär det bli dubbeldipp. Hur som haver. Denna utgåva består utöver standardutgåvan på bluray (trodde jag skulle komma undan digital copy-kopian denna gång, men icke!) även av 6 st “artcards”, samt den 296-sidiga coffeetable-boken “Memories from Martha’s Vineyard” (engelskspråkig), författad av Matt Taylor. Allt samlat i en stor chokladkartongliknande förpackning. Ännu oklart hur pass begränsade upplagor det rör sig om när det kommer till de här tre specialutgåvorna, gissningsvis finns det gaaanska många av var och en.
Den stora specialboxen är i skrivande stund prissatt till 499 spänn, vilket jag tycker känns överkomligt om man ser till innehållet. Men det springer ju snabbt iväg i och med att stålboken och “digibooken” även dom lockar. Nöjer man sig inte med något av ovanstående så kan man i annat fall köpa på sig den begränsade upplagan av boken Memories from Martha’s Vineyard, innehållande en bit av självaste Orca till priset av 250 dollars. Huh. Men har man mycket pengar över och är sugen så hittas boken här.
Avslutningsvis tänkte jag bjuda på lite extramaterial i form av restaureringsfilmen, som jag har David borta på Filmmedia att tacka för - som var snabbt ute med den, se, njut och peppa loss - den 22 augusti smäller det!
> >
Do you like fish? Well, he likes you too…
The Walking Dead: Zombieslakt v.s Friluftsliv
Posted on April 15, 2012
Filed Under Tv-serier | 9 Comments
Djupt nere i tv-träsket bestämde jag mig för någon vecka sedan att ge The Walking Dead en ny chans. Eller chans och chans, jag hade sedan tidigare sett piloten, gillade vad jag såg men ändå inte tagit mig tid att följa upp med resterande avsnitt. Nu vid denna tidpunkt hade dessutom serien hunnit rulla två hela säsonger. Perfekt tänkte jag - upplagt för klassisk avsnittsvänderi. (Passar här också på att slänga in en ganska stor SPOILER-alert, har ni inte sett men har tänkt se The Walking Dead två inledande säsonger så sluta läs här!).
Sagt och gjort, nu har jag sett samtliga 20 avsnitt och måste säga att jag är minst sagt konfunderad och tudelad. Nu vet jag förvisso inte hur pass trogna manusförfattarna är den redan existerande skrivna förlagan - men att en en spännande zombieapokalyps kan gå ner sig så fullständigt i skiten under en och samma säsong har jag svårt att riktigt förstå. För ärligt talat vad händer egentligen under den 13 avsnitt långa andra säsongen? Inte mycket.
Avsnittsuppbyggnaden ser mer eller mindre exakt likadan ut: Gruppen, som bosatt sig i tält (tält!) en bit utanför staden, pendlar in till staden då provianten börjar sina eller ärenden behöver uträttas. De pendlar i skrangliga bilar (måste ju finnas hur många monsterbilar att tillgå som helst!) och beväpnade med sina torftiga vapen (måste ju finnas hur mycket vapen som helst, det är ju trots allt United States of Vapen vi befinner oss i!). De klantar till det och måste ta sig tillbaka till tältbyn. I tältbyn har vi triangeldrama, kärlekstrassel och barnafödande att ta ställning till. Så rullar det på, timme efter timme, avsnitt efter avsnitt.
The Walking Dead som alltså drog igång som en frän, snygg, skitig, spännande zombieapokalyps har nu alltså förvandlats till en Lilla huset på prärien-såpopera där det mjölkas frenetiskt. Visst, nu är det här en serie om zombies, förlåt walkers, och logik är kanske inget man ska lägga alltför stor tankeverksamhet vid. Men med de enorma förutsättningar, läs budget, Frank Darabont, en hyllad förlaga, publikunderlaget, så måste man ändå leverera mer än vad som gjordes här under andra säsongen. Jag kräver mer!
Nu tyckte jag nog ändå att de säsongsavslutande tio minuterna ingav lite hopp, så ge upp serien kommer jag nog inte att göra riktigt än. För förutsättningarna att utveckla både karaktärer och plot finns trots allt fortfarande där. Men att den andra säsongen innebar en rejäl kvalitetssänkning är omöjligt att se förbi.
Nu har också en tredje säsong redan fått grönt ljus från AMC och säsongen drar igång i slutet av oktober. Så det finns chans till upprättelse.
In a world ruled by the dead, we are forced to finally start living
En film jag ångrar att jag sett…
Posted on April 13, 2012
Filed Under Filmbloggardag, Funderingar | 24 Comments
Idag har vi temadag här i filmbloggssfären. Helt klart ett kul inslag som jag gärna hakar på när tillfälle bjuds. Temat går denna gång under rubriken “En film som jag ångrar att jag sett”… Funderat och funderat, finns det någon film som jag verkligen ångrar att jag har sett? Klart att vi alla ser dåliga filmer med jämna mellanrum, men finns det inte en poäng att se även dessa? Jag är övertygad om det.
Men klart att det finns en hel drös med skitfilmer jag har suttit mig igenom, skruvat på mig och fingrat efter närmaste rewind-knapp. Bortkastad tid kan tyckas och tid är lite av en bristvara när man ska mätta ett ohälsosamt filmintresse. Så mycket film - så lite tid, som vi så ofta kläcker ur oss. Men det finns oftast en poäng med att jag redan från början valt att sätta mig framför filmen i fråga, men detta kommer jag till om en stund.
Så det gäller att förvalta tiden väl. För känslan av att sitta framför ren skit och ändå känna att filmen till varje pris måste fullföljas - är inte på något sätt behaglig eller för den skull hälsosam. Men så fungerar jag. Stänga av en film gör jag inte frivilligt. Skulle jag olyckligtvis slumra ifrån en film så uppstår ångest och jag ser på ett eller annat sätt klart filmen i fråga. Gärna direkt morgonen efter. I värsta fall glöms den bort, men aldrig medvetet.
Jag förvaltat min tid genom mitt inbyggda “filmspamfilter”. Filmer som jag ofta inte ser någon som helst anledning att se, går naturligtvis bort. Filmer som merparten av mina pålitliga filmkamrater spyr galla över, går oftast också bort. Filmer där karaktärerna brister ut i spontansång (läs musikal), går bort (obs! inte musikfilm). Brittiska kostymdramer, går bort. Kort och gott jag överväger numera mina minuter framför film ganska nitiskt. Det ska finnas något som intresserar mig, det kan röra sig om en vis skådis i rollistan eller oftast vem som skrivit manus och regisserat filmen i fråga. Sen kan det i visa fall vara så att en favoritregissör ger sig på en musikal, ja då har jag inget “val”.
Sen har vi givetvis tiden innan jag blev en über-film-buff, tiden innan internet var en dagligvara och tiden då man som liten knatte mest hade mammas vhs-hylla till sitt förfogande. En tid då jag girigt såg om de där vhs-filmerna om och om igen och då höjdpunkten var när det vankades hyrfilm. Pizza och hyrfilm var det lyxigaste som fanns. Mycket skitfilm sågs givetvis, men också otroliga filmupplevelser när man tex för första gången satt framför Alien, Karate Kid eller Ghostbusters.
Men det jag egentligen vill komma till är att jag tror det är viktigt att man vågar välja bort saker och ting, inte bara spar det dig en jävla massa tid utan det ger dig ju betydligt större utrymme att ägna dig åt saker som intresserar dig. Men sen är det självklart så att man måste ta sig igenom ren skit ibland, få perspektiv på saker och ting, för att i slutändan kunna uppskatta det som är riktigt bra. En devis jag håller fast vid och som går att anamma även utanför ett filmintresse. Så jag avslutar med Piafs kloka ord: Non, je ne regrette rien.
*********************
Andra bloggare om “En film jag ångrar att jag sett”:
AddePladdes (j-vla) filmblogg
Rörliga bilder och tryckta ord
Blue Rose Case
Fiffis Filmtajm
Fripps filmrevyer
Flm - En sorts filmblogg
The Velvet Café
Except Fear
Filmitch
Jojjenito – om film
Voldo´s filmblogg
I brevlådan: The Sleeper - Limited Edition VHS/DVD-combo
Posted on April 12, 2012
Filed Under DVD, Filmsamling, I brevlådan, VHS | 2 Comments
För lite mer än ett år sedan gick jag i fullkomlig extas över att Ti Wests fantastiska film The House of the Devil släpptes som en DVD/VHS-combo-utgåva. En utgåva som utan tvekan alltjämt tillhör favoriterna i min filmsamling. Men nu är det dags igen och denna gång är det Justin Russells The Sleeper som är på tapeten. Jag har ännu inte sett filmen (recension kommer när detta är avklarat) men när en distributör, och i detta fall även regissören själv, verkligen lägger ner lite möda på att ge oss samlare det lilla extra - så rycker det verkligen extra mycket i köp- och samlartarmen, i synnerhet när VHS kommer på tal.
Och Justin Russell kommer jag att fortsätta supporta. Oavsett vad jag tycker om själva filmen. För han har förstått vad det handlar om när det kommer till lågbudgetfilm och hur dessa kan nå sin publik. Integrera med potentiell publik, var trevlig och gör gärna allt själv. Jag är fortfarande exalterad över att han hjälpte mig att lägga vantarna på den här boxen. För att göra en lång historia kort; så går filmen att beställa enbart via Gamma Knife Films och betalningen görs via Paypal. Mitt Paypal-konto har sedan länge ballat ur och jag slängde iväg ett mail och frågade om det gick att lösa på något annat vis. Och jodå, det löstes på två minuter och boxen skickades till och med innan mina pengar nått mottagaren. Här snackar vi services, ödmjukhet och proffsighet…
…dessutom signerades boxen utan extra kostnad. Filmbranschen behöver helt klart fler människor som Justin Russell!
Är ni sugna på boxen så finns den fortfarande tillgänglig borta på Gamma Knife Films och för $22 (+ $8 frakt) är den din.
If I die before I wake…
keep looking »-
På tapeten
Rullar
